När jakten blivit en form av mindfullness.

fredag 23 november 2012

Förra helgen bock.

Sjukdom och arbete och lite arbetsrätt har satt stopp för redovisning av förra helgens råbock. Jag smög lite enkelt efter ett dike, i mitt kära Sal, som skapat en liten ridå. Det var kanske lite tidigt, för det var knappt skjutljust när jag såg honom komma lätt strosande på andra sidan fältet. Vinden var rätt och jag såg han på kanske 300 meters håll. Jag ville dock ha den så nära som möjligt. Mitt skjutstöd bestående av två ihopskruvade kvastskaft med lite vulktejp ger bra stöd stående. På ca 120 meter släppte jag skottet. Kulan, Sakos hammerhead, tog lite långt ut i lungspetsen och bock sätter fart. Jag har iof bra stöd så jag drar en smäll till. Lite tur måste man ha. Kula tar i halsen. Kunde lika gärna blivit ett skitskott. Jag trodde bocken var mindre. Det var en returbock på kanske 300 gram. Jag han sätta mig en stund vid bocken. Jag hade inget kaffe med mig, så jag huttrade till lite. Kände i ficka där min brors Bellman cigarriller låg och tänkte lite på min Morfar. En del av mina finaste stunder i min barndom var med han just vid någon skjuten hare eller rådjur. Tog sedan och åkte och hängde upp den. Blev lite gnäll, men som vi kom överrens om att den kunde blivit skjuten av granne med drivande hund veckan efter UTAN Trofén. Kul var också att på första jakten med min Remington Seven ger ett så bra resultat. Håller på att pröva ut ammunition nu. Den korta pipan ger ibland myninngsflamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar